Perturbationes fobicae
En grupp störningar där ångest uppträder enbart eller företrädesvis i vissa väldefinierade situationer som inte
innebär en reell fara. Som en följd av ångesten undviker patienten dessa situationer eller uthärdar dem med
fasa. Patientens egen oro kan fokuseras på individuella symtom såsom hjärtklappning eller svimningskänslor
och är ofta kopplad till en sekundär rädsla för att dö, mista kontrollen eller bli sinnessjuk. Blotta tanken på
den fobiska situationen kan framkalla förväntningsångest. Fobisk ångest och depression uppträder ofta
samtidigt. Om två diagnoser, fobisk ångest och depressiv episod, skall ställas, eller bara den ena, avgörs av
tidsförloppet och av terapeutiska överväganden vid undersökningstillfället.

Aliae perturbationes anxietatis
Tillstånd där ångest är huvudsymtom och där ångesten inte är begränsad till särskilda situationer. Depressiva
och obsessiva symtom samt ibland även vissa drag av fobisk ångest kan vara närvarande, förutsatt att de
uppträder sekundärt eller är mindre uttalade.

Generaliserat ångestsyndrom
Ångestneuros
Utesluter:
Neurasteni (F48-)

Perturbatio obsessiva - compulsiva
Tillståndet karakteriseras av återkommande tvångstankar eller tvångshandlingar. Tvångstankarna är idéer,
föreställningar eller impulser som dyker upp i patientens medvetande gång på gång på ett stereotypt sätt.
Tankarna är nästan alltid plågsamma och ofta försöker patienten stå emot dem, dock utan framgång.
Tankarna upplevs som hans eller hennes egna, även om de är ofrivilliga och ofta motbjudande.
Tvångshandlingar eller ritualer är stereotypt beteende som upprepas gång på gång. Handlingarna är varken
behagliga eller ändamålsenliga. Deras funktion är att förhindra någon av patienten befarad men objektivt sett
osannolik händelse som skulle kunna vara till risk eller skada för patienten. Vanligtvis upplevs
tvångshandlingar som meningslösa eller ineffektiva och patienten gör försök att stå emot att utföra dem.
Ångest finns nästan alltid närvarande och förvärras om patienten står emot tvångshandlingarna.
Innefattar:
Anankastisk neuros
Obsessiv-kompulsiv neuros
Obsessiv-kompulsiv störning
Utesluter:
Obsessiv-kompulsiv personlighetsstörning (F60.5)

Perturbationes adaptionis et reactio e stress gravi
Denna kategori skiljer sig från andra då den inkluderar störningar som karakteriseras inte bara av symtom
och förlopp utan även inbegriper en av två orsaksfaktorer: 1) en exceptionellt traumatisk livshändelse som ger
upphov till en akut stressreaktion, eller 2) en betydande förändring av livssituationen som medför en bestående
försämring av livsvillkoren, vilket resulterar i en anpassningsstörning. Mindre uttalad psykosocial belastning
eller stress av mindre allvarlig typ kan visserligen framkalla eller bidra till utvecklingen av många av de
tillstånd som beskrivs i andra avsnitt i detta kapitel, men deras etiologiska betydelse är inte alltid klar och i det
enskilda fallet finns ofta en individuell, idiosynkratisk sårbarhet; dvs belastningen har inte varit nödvändig
eller tillräcklig för att förklara störningens uppkomst eller form.
För denna kategori (F43) gäller emellertid att störningen skall vara en direkt konsekvens av akut, allvarligt
trauma eller långvarig belastning. De traumatiska händelserna eller den långvariga belastningen är den
primära och dominerande orsaksfaktorn och utan någon av dessa skulle störningen inte ha uppstått.
Störningarna i denna kategori kan betraktas som maladaptiva reaktioner på allvarlig eller kontinuerlig
belastning då reaktionen interfererar med ändamålsenliga anpassningsmekanismer och ger upphov till nedsatt
social funktionsförmåga.

Utmattningssyndrom

Perturbationes dissociativae
Det gemensamma för dissociativa tillstånd eller konversionstillstånd är partiell eller total förlust av normal
integration mellan minnen av det förflutna, medvetandet om identitet och omedelbara sensationer samt
kontroll över den kroppsliga motoriken. Alla typer av dissociativa tillstånd brukar gå i remission efter några
veckor eller månader, särskilt om de har föregåtts av en traumatisk livshändelse. Vissa störningar, särskilt
förlamningar och känslobortfall, kan bli mer kroniska om debuten är associerad med olösliga problem eller
interpersonella svårigheter. Dessa störningar har tidigare klassificerats som olika typer av
¨konversionshysteri¨. De förmodas vara framkallade av psykologiska faktorer och är i tid nära förbundna med
traumatiska händelser, olösliga och svårtolererade problem eller störda relationer. Symtomen representerar
ofta patientens uppfattning om hur en fysisk sjukdom manifesterar sig. Medicinsk undersökning och utredning
kan inte avslöja någon känd kroppslig eller neurologisk sjukdom.
Däremot finns tecken på att funktionsförlusten är ett uttryck för en känslomässig konflikt eller känslomässiga
behov. Symtomen kan ha utvecklats i nära relation till psykologisk stress och uppträder ofta akut. Bara
tillstånd med fysiska funktioner som normalt står under viljemässig kontroll samt känslobortfall ska
inkluderas. Tillstånd med smärta och andra mer komplexa fysiska sensationer medierade via det autonoma
nervsystemet klassificeras under somatiseringssyndrom (F45.0). Allvarlig fysisk eller psykisk sjukdom kan
uppenbara sig i ett senare skede och denna möjlighet måste alltid hållas i minnet.
Innefattar:
Hysteri
Hysterisk psykos
Konversionshysteri
Konversionsreaktion
Utesluter:
Medveten simulering (Z76.5)

Perturbationes somatoformes
Det främsta särdraget är återkommande klagomål på kroppsliga symtom i förening med upprepade krav på
medicinska undersökningar, trots tidigare negativa fynd och försäkringar om att symtomen inte har någon
kroppslig orsak. Om det finns en kroppslig sjukdom kan denna inte förklara symtomens art eller omfattning
och ej heller patientens oro och fixering vid symtomen.
Utesluter:
Dissociativa syndrom (F44.-)
Dyslali (F80.0)
HÃ¥rryckning (F98.4)
Läspning (F80.8)
Nagelbitning (F98.8)
Psykologiska och beteendefaktorer med betydelse för störningar eller sjukdomar som klassificeras
annorstädes (F54)
Tics (hos barn och ungdom) (F95.-)
Tourettes syndrom (F95.2)
Trikotillomani (F63.3)
Tumsugning (F98.8)

Somatoformt syndrom
Hypokondri
Psykosomatisk sjukdom
Somatiseringssyndrom

Neuros
Neurasteni
Psykasteni
Utesluter:
Utbrändhet (Z73-)